Nyckelpiga. Foto; Linda Åkerström

]]> http://www.gardhammar.se/sommarbagge/feed 0 http://www.gardhammar.se/vildsvin http://www.gardhammar.se/vildsvin#comments Fri, 11 May 2012 13:34:31 +0000 Linda http://www.gardhammar.se/?p=2391 Sent en kväll kom de. Glufsade i sig något särdeles gott i diket. Ovänligt kameraljus förstås. Kolla in den längst ner. Den nassen har just fått syn på fotografen.

Maken är eld och lågor. Han har fått reklam från Holmen Skog. Väldigt upphetsande tydligen.

- Jaha vilket? Granplantor eller tallplantor?

- Vad menar du?

- Ja, det som är gratis. Vad är det som är gratis? Vad ska jag jubla åt?

Jag blir inte upphetsad av vare sig granplantor eller tallplantor men jag Försöker Låta Lite Intresserad ibland så att han ska bli glad och tro att jag tänker på Skogens Värde och Dess Framtid och sådant där.

Det visar sig att det är en bussresa som är gratis.

”Ta med hela familjen på en fantastisk tur till Orsa Björnpark. Vi bjuder på bussresa och inträde. Mvh Holmen Skog”

Japp, där satt den. Bussresa till Orsa björnpark. Gratis. Vi blev snabbt anmälda allihop. Tre barn och två vuxna. Halv fem på lördagmorgonen går vi upp. Brer tjugosju mackor, hackar ihop en pastasallad och snabbdelar två grillade kycklingar i mindre bitar. Jag väljer mellan springskor eller stövlar till barnen. Tar stövlar. De får varsin macka i handen och så packar vi in oss i bilen. Solen skiner och björkarna är gröna. Tur att jag tog ett linne under tjocktröjan. Ja, i fall solen blir för varm.
Bussen går från Köping. Vi är framme fem minuter i halv sju. Bussen ska gå halv sju. Kvart i sju har ingen buss synts till. Tio i sju svänger en silvergrå buss upp på stora vägen och brakar i väg mot Västerås. Kvar på parkeringen vid Skinngubben står två barnfamiljer, en representant från Holmen Skog och en hoper med panschisar. Jamen det är ju gratis. Även om man är sjuttiofem och inte gillar djurparker jättemycket så är det ju gratis. Gratis bussresa. Gratis inträde. Det måste man utnyttja. Apolut. Representanten som ska räkna in oss efter varje rast och så under dagen ringer busschauffören. Efter tjugo minuter kommer den silvergrå bussen tillbaka.

Till sist har alla packat in sig med väskor, barnstolar, kids, fikapåse, kamera och ritblock. Det är typ vi. Panschisarna har varsin kexchoklad med sig.

Fyra timmar senare kliver vi ur bussen i Orsa. Det är tre decimeter snö och det är kraftigt snöfall ovanifrån. Maj när den är som bäst. Eh. Panchisarna får spunk. De har loafers och keps. Barnfamiljen med alla väskor håvar upp fleecetröjor, vindstopprar och regnställ. Fingervantar och mössor. Japp, där satt den också. Äntligen efter alla år av Bra Att Ha Packande Till Ingen Nytta För Solen Skiner så får vi gedigen användning för varenda kläda. Utom linnet då.

Vi har sulkyn med. Till alla väskor. Den tar sig inte fram i snön. Vi sliter och drar. Blir varma. Börjar klä av oss. Vi fikar nästan direkt. Sen pulsar vi runt i parken. Ser inte en enda panschis. Men tigrar, isbjörnar och brunbjörnar. Just ja, i PolarWorld huset tittar vi på några uppstoppade eskimåer också. I alla fall enligt sexåringen. Där inne lämnar vi också lite chokladklet från arraksbollarna och dammsugarna på den sälskinnsklädda bänken. Sen ska bussen åka hem igen. Vi packar in oss och åker fyra timmar söderut.

Det sitter två barn bakom mig. Kanske elva tolv år sådär. Grabbar. Dom sjunger fula sånger och skrattar åt sig själva så de nästan trillar ur sättet. Deras mormor har stora brillor och långt hår. Hon säger inte åt dem. Fastän jag glor ilsket på deras vevande ben och fötter. Jag blir galen. Får väl göra något själv då som vanligt. Jag vänder mig sakta om. Ler elakt. Sen säger jag mystiskt med tyst röst till den ena. ”Jag har en kniv”. De blir direkt tysta. Jag kan åka i lugn och ro resten av bussresan. Som var helt gratis. Tur att jag valde stövlar.

Pris: 1500 kr + moms styck.

Kontakta Linda
Tel: 070-514 47 46
E-post: linda@gardhammar.se

O gud nej nu ringer det också. Jag blir galen. Jag har ju fullt upp med att tänka på Fotokurser, Skrivkurser, Vara Pedagogisk Med Barnen Kurser och andra kurser. Jag hinner inte svara i telefonen. Dessutom har jag kafferast. Det är väl sådant man har ibland. Har jag hört.

Ringeliringeliringeliring.

Jag svarar inte. Dricker lite av kaffet. Måste pricka av allt på Att Göra Listan också. Kollar ut lite genom fönstret. Förbaskade pilfinkar, skvätter ut alla Mindre Goda Frön ur fågelbordet. Bruna och tråkiga ser de ut också. Inte alls som domherrar och hackspettar.

Ringeliringeliringeliring.

Och snart är det påsk också. Ägg, jag måste fixa ägg. Måla ägg. Blåsa ägg. Hänga upp ägg.

Ringeliringeliringeliriiiiing

Vad konstigt ringigt det låter. Instängt på något vis. Jag svarar inte. Absolut inte. Tänk att Whitney Houston är död också. Få se nu hur mycket folk kommer det i påsk. Mormor och morfar, danskarna, farmor, någon brorsa kanske. Kusinerna. Måste nog ta ett djupt andetag och samla ihop mig lite. Om alla de där ska matas med olikfärgade ägg.

Ringeliringeliringeliriiing.

Undrar vad barnen gör. Det är så tyst. Tyst är bus. Helt klart. Tuschpennor på tapeten eller frisörövningar med riktig sax. Jag smyger lite. Känner mig som en indian. Smyg smyg. Ugh! Typ. Måste stoppa in mer ved också. Måste duka av frukosten. Men först smygelismyg. Jag kikar in i det första barnrummet. Tomt. Kollar in i det andra. Tomt. I det tredje då? Ha! Där är de. Men vad pysslar de med?

Ringeliringeliringeliriiiing.

”Sch säg inget till mamma.”

”Närå.”

Jag glor in i dörrspringan. Fast så liksom viker sig dörren och jag ramlar in. Indianen ramlar in.

”Mamma! Tjyvlyssnar du? Det fååår man inte!”

”Eh, nä jag bara kollar lite jag he he”

Jag går ner igen. Inte ett dugg klokare. Plockar av mjölk och mackor. Smör. Ost. Måste fixa den där intervjun också. Det retar mig att folk inte svarar. Hur svårt kan det var att svara i telefon. Va! Eh. I alla fall. Jag får ringa zoo i morgon. Någon liten mink eller så kan jag väl fota. Giraff kanske.

Ringeliringeliringeliriiiing.

Gud jag blir galen. Nu ska jag slänga ut eländet. Var är den. Jag glor runt lite. Ingen telefon. Ställer in flingpaketet.

Ringeliringeliringeliriiing.

Va? I skafferiet. Öppnar dörren och sliter upp flingpaketet igen. Fiskar upp en dammig telefon. En ilsken en. Ur flingpaketet. Måste vara pappan. Ingen annan lägger telefonen i flingpaketet.

”Ja hallå ja!”

”Ja hejsan det var från tandläkaren har du glömt oss idag?”

Jävla helvetes förbannade skit och allt annat fult man kan säga. Där rök 700 spänn bara för att jag har en liten stillsam kafferast. Jag blir galen. Kan man inte ens få dricka kaffe utan att bli av med pengar. Herregud.

(Häromdagen låg föresten telefonen i garderoben. Bland mannens arbetskläder. Då blev det svårt att komma undan ska jag säga.)

Nedan hittar du en länk med artiklar om den ena av hundarna, Coppel.
Coppel är den förste polishund i Norge som är utbildad att förutom leta narkotika även kunna hitta vapen. Coppel är efter vår Cobra och Michael Rosenlunds numera bortgångna hane Giltip Koppel. Som skrytnotis kan vi även meddela att Coppels halvbror, Shadow, också är såld till en norsk polis och har klarat utbildningen till narkotikahund.

Här kan du läsa några artiklar ur en norsk tidning om Coppel och hans bedrifter.