Lite fotoövningar igen.

Här kommer ett blogginlägg från en annan mamma. Tänkvärt kan man säga.
Direktlänk här

 

Vid nattningen igår kväll hamnade jag i ett oväntat, underbart och smärtsamt utvecklingssamtal med sjuåringen. Det innehöll så mycket klokskap att jag väljer att återge det oredigerat här nedan.

H: Mamma, jag vill säga en sak till dig… Jag kommer alltid att älska dig!

Jag: Och jag vill säga en sak till dig. Jag kommer alltid att älska dig! Jag är nyfiken älskling… Älskar du dig själv också?

H: Oftast gör jag det. Men när du skäller på mig är det svårt för mig att älska mig själv.

Jag: Oj, det där vill jag gärna att du berättar mer om!

H: Jo, när du pratar med arg röst så känns det som att jag är dum och när jag känner mig dum är det svårt för mig att älska mig själv.

Jag: Vad skulle du vilja att jag gjorde istället för att skälla på dig?

H: Du vet ibland när du sjunger mamma och jag ber dig att vara tyst? Och så är du tyst en stund och så börjar du sjunga igen?

Jag: Ja…?

H: När du börjar sjunga igen då är det ju bara för att du hade glömt att jag bad dig att vara tyst, eller hur?

Jag: Ja.

H: Så är det för mig också mamma. Om jag inte gör som du vill så är det bara för att jag har glömt vad du vill. Om jag går ner på mitt rum på morgonen för att hämta kläder till exempel och så kommer jag inte upp igen. Då behöver du inte bli arg på mig för då har jag bara glömt att jag skulle hämta kläder för att jag såg något annat roligt på mitt rum och så började jag hålla på med det. Så då räcker det om du säger till mig med trevlig röst.

Jag: Tack för att du berättar det här för mig! Jag gillar när du berättar hur jag kan bli en bättre mamma för jag älskar dig och vill vara en så bra mamma som jag kan vara.

H: Mm… Mamma, ska du vara hemma med mig imorgon?

Jag: Ja, det är söndag så vi skall vara hemma tillsammans hela dagen.

H: Bra, då kan vi prata mer om det här imorgon. Du kan ta fram papper och penna och anteckna det jag säger så att du kommer ihåg det sedan.

 

Ibland när jag återger samtal jag haft med min dotter får jag höra kommentarer som ”men oj, vilken speciell unge du har!”. Jag tror faktiskt inte att hon är så speciell. Möjligen är hennes förmåga att sätta ord på sina upplevelser och känslor speciell, men upplevelserna och känslorna tror jag att hon delar med de flesta andra barn.

Jag tror att barn alltid älskar sina föräldrar.

Jag tror att när vi föräldrar skäller på barnen så blir det svårare för barnen att älska sig själva.

Jag tror att barn vill samarbeta med och bidra till de människor som betyder mycket för dem.

Vad tror du?

.. på bild. Ha! Jag fick den. Men man får vara snabb med sådana där..

Apropå simskola. Nuförtiden åker man till badhuset med de små raringarna. Där är det 40 grader varmt i luften och minst 30 i vattnet. Gröna palmer vajar runt bassängen och det porlar små vattenfall här och där. Tropiskt liksom. Alla barn vill gå på sådan simskola. Såklart.

Men nu ska jag få er att minnas. Simskolan för trettio år sedan. Tropisk? Ha ha ha ha ha. Vi kanske kan kalla den något kylig. Om vi ska vara snälla.

Det gick till så här. Mamma skjutsar mig till simskolan. En kall badstrand i början av Juni. På Dalälven är det vitt skum på vågorna. Enligt väderprognosen drar det ner kall nordlig vind i början av juni det här året. Kall Nordlig Vind. Det har just regnat också. Inte en enda vajande palm så långt ögat når. Bara tallar. Som inte vajar ett enda dugg utan ligger slickade längs stranden av en Kall Nordlig Vind. Det kommer tio små blåfrusna barn iklädda badkläder till stranden. De sätter sig på varsitt litet badlakan i den blöta sanden och börjar öva. Fram Ut och Ihop. Fram Ut och Ihop. Fram Ut och Ihop. Simläraren står upp. Hon har tjock joggingoverall och toppluva. Toppluva! Va!?

”Rör på er så blir ni varma!” Hon joggar på stället. Vi gör Fram Ut och Ihop. Fram Ut och Ihop. Blir inte alls varma.

Sen när vi gjort trettio Fram Ut och Ihop är vi redo för Vattnet. På Radions Väderlek med tillhörande Badtemperatur sa de på morgonen att Sandsnäsbadet uppmätte fjorton grader. Fjorton grader! Va!? Fram Ut och Ihop. Fram Ut och Ihop.

Simläraren dricker hett kaffe ur termos. Gnider sina blåfrusna fingrar. ”Så springer ni ut i vattnet, glöm inte simdynan!” Vi sätter på oss simdynor och hoppar i. Jo för lydiga var vi ju och simma ville man ju kunna. Simmar två simtag och rusar upp igen. Det isar i benen. ”Ner i vattnet igen Linda, annars blir det inget märke vet du!” Märke? Va! Skiter väl i märket. Bara jag överlever.

Simläraren har nu svept en filt om sig. Jo för det är ju Kall Nordlig Vind i dag och fjorton grader i Dalälven. Men simskolan har startat så nu ska barnen Bada. I en timme försöker vi simma i Dalälvens fjortongradiga vatten. Men vi blir så stela att vi mest guppar runt på våra simdynor. Inifrån filten hörs Fram Ut och Ihop. Fram Ut och Ihop. Tills sist får vi gå upp. Då ska vi stå på stranden och öva bentag och armtag i tio minuter innan simskolan är slut för dagen. Blöta. Vi är ganska blåa nu. Fram Ut och Ihop. Fram Ut och Ihop. Sen får vi åka hem. Tänderna skallrar hela vägen hem och resten av kvällen också.

”Vi ses i morgon.” Simläraren springer in i kafeterian. Måste väl värma sig innan grupp två kommer. Tio nya små blåa barn.

Varje dag i två veckor badar vi i fjortongradiga Dalälven vid Sandsnäsbadets camping. Kall Nordlig Vind drar in varje dag. Fram Ut och Ihop. Fram Ut och Ihop. Tropikerna? Bah!

Det värsta av allt? Jag kunde redan simma. Jag Kunde Redan Simma! Va? Ändå klev jag ner i den isande skummande älven och övade Fram Ut och Ihop. Jag och nio till. Troligen hade vi blivit lite småkorkade av det kalla vattnet eftersom vi gick på det dag efter dag. Ingen blev väl högteknologisk forskare heller. Vad jag vet. En hel del celler försvann nog i Dalälvens fjortongradiga vågor. Men nu kan man tamejtusan simma i kalla vatten i alla fall. Häpp.

Så när era små simskoleglin klagar att de fryser därinne i tropiska badhuset, då drar ni fram den här lilla sagan och läser högt om Hur Livet Var Förr. Eh. Ja i alla fall. Jag gjorde precis det. Läste upp det här för sjuåringen. Då sa han bara.

”Var det där på dinosauriernas tid mamma?” Suck.

Undrar vem simläraren var egentligen.

Glamour glamour glamour, få se nu. Nä. Inte så mycket glamour här. Men fåglar har vi. Som sjunger. Tydligen är fåglar även med i schlagervärlden i bland. Kvistar också.

Siw Malmkvist, April April, 1961.

Lyssna här

Här kan du se bidraget också, men med lite sämre ljudkvalité

Alla pigga, glada fåglar sjunger kvitt, kvitt, kvitt
Alla västanvindar leker glatt tafatt
Alla sippor målar ängarna i vitt, vitt, vitt
Alla flickor provar ut sin nya hatt
Alla pojkar gläds att yllestrumpan
Av stumpan byts mot ljus nylon

April, det gör ingenting att vintern varit’svår
April, när du nu till sist slår ut ditt blonda hår

En vår är här igen och jag är kär igen
En vår, det är nog så
Att det är den jag väntat på

April, infekterar mig med kärlekens bacill
April, dumma sillar kan du lura vart du vill

Du du du du du du du du…
Du du du du du du du du…

En vår är här igen och jag är kär igen
En vår, det är nog så
Att det är den jag väntat på

April, det gör ingenting att vintern varit’svår
April, när du nu till sist slår ut ditt blonda hår

April, infekterar mig med kärlekens bacill
April, dumma sillar kan du lura vart du vill

Tra la la la la la la la… mmm…

Här finns fler bilder med schlagertema.

Här kan man vinna biljetter till finalen.

Jag verkar inte få något erbjudande från Biblioteket. Som boksorterare menar jag. Nä. Vad ska jag då hitta på tro. Ett litet men snuskigt välbetalt jobb vore det alldeles rätta för mig. Hm vad ska jag ta. Kanske jag kan bli violinist? Ja! Vad bra. Spela dagarna i ända med symfoniorkestern. Stämma instrumenten och äta sockerkaka i pausen. Verkar ju toppen. Jag kollar lite i platsbanken. Ett coverband söker stand-in på trummor. Nja verkar så högljutt tycker jag. Spelar säkert bara på nattklubbar också. Jag orkar ju inte vara vaken längre än till tio. Då går inte det.  Inte en endaste liten violinist söker dom till symfoniorkestern. Kommer just på att jag har inte gått fiolkursen än heller. Nähä. Får ta något annat då.

Vad ska jag göra då. Jamen kanske jag kan vara clown! Ja! Jag har en god vän, hennes dotter jobbar som clown i bland. Hon klär ut sig till clown och går sedan runt på tex IKEA hela dagen. Ler sådär clownigt. Sover en stund i deras sängar. Äter i cafeterian. Clownar sig lite med barnen. Alla kunderna är hänförda. IKEA säljer som bara den och kunderna tycker det är så trevligt och mysigt med en livs levande clown när de ska handla toaborsten Lustig och tallriksunderlägget Platt. Clownen får bra betalt och går hem på kvällen. Japp! Clown får det bli. Jag kollar platsbanken igen. Få se nu på C måste det vara clown clown clown nehej. Kanske Manne redan har fått alla uppdrag. Men är inte folk trötta på hans banan. Va? Jag tar ju med mig ett äpple från den egna trädgården. Kan inte bli bättre. Jag får väl sätta in en egen annons då.

Finnes: Clown med närproducerad frukt. Använder även ekologisk clownsminkning. En clown i tiden.

Släng dig i väggen Manne! Nu får du cykla någon annanstans. JAG ska ha clownjobben. Vad konstigt. Ingen verkar söka efter en ekoclown på platsbanken. Får ta något annat så länge då.

Nu vet jag. Jag kan vara den som matar tigrarna på Eskilstuna zoo. JA! Hurra. Gud vad spännande. Jag slänger in köttstycken till dom där vita tigrarna dom har där. Köttstycken som jag själv har huggit upp med yxan. Tigrarna kastar sig vilt morrande över köttstyckena. Jag har head-set på mig och  informerar med lugn röst den enorma publiken som tittar på att det är tigrarnas Naturliga Beteende. Eller nåt ditåt. Sen skramlar jag i väg med skottkärran och fyller upp den inför eftermiddagsmatningen. Sen går jag på lunch. Man får ta hur mycket man vill av fikat i cafeterian. Gratis. Det får alla tigerskötarna. Perfekt. Jag går in på platsbanken igen. På T, hm få se T T T T Ti, ingenting på tiger. Kollar på Z, zoo zoo JA! Eskilstuna Zoo söker rekrytering inför sommaren. För alla tjänster ska man vara serviceinriktad och flexibel. Tjeck. Positiv. Tjeck, ja ibland i alla fall. Arbetslivserfarenhet. Tjeck. Jomen jag har ju vaccinerat både zebror och kameler. Jamen jag assisterade vid vaccineringarna i alla fall. Måste vara meriterande ÄVEN om det nu är tigrar. Få se nu. Läser listan över sommarjobben.

Attraktionsförare. Gud hjälp. Nej det går ju inte. Jag blir illamående bara av att åka flygande elefanterna med treåringen. Får ta något annat.

Butiksbiträde. Man ska vara serviceinriktad och vilja besvara frågor. Nej nej nej. Jag har ju en lapp på ryggen på mitt nya jobb har jag sagt. Fråga inte mig om något jag kan ingenting.

Badvakt och simlärare. Man ska vilja jobba extra på kvällar och helger och i simskolan. Äh. Fram Ut och Ihop. Fram Ut och Ihop. Fram Ut och Ihop. För tjatigt.

Entré och Kassa. ”Du är gästens första intryck av Parken Zoo.” Gud. Stackrarna. Nej men nu kommer nog tigrarna i alla fall.

Parkunderhållare/aktör. Javisst. Här har vi det! Jag ska prata i head-setet och underhålla publiken. Berätta hur tigrarna lever och vilket kroppsspråk dom har och sånt där. Allt medan tigrarna girigt sliter i köttstyckena.  Jag läser. ”Iklädd djurkostym och ett leende på läpparna välkomnar och roar du våra gäster vid våra entréer och runt om i parken. Du är en öppen och glad person som gillar att bjuda på dig själv. Du har erfarenhet av teater, sång eller musik samt är bra på att göra andra människor glada och positivt överraskade.”  Eh. Ja. Djurkostym var det ja. Nöff nöff.  Verkar verkligen toppen.

Do you remember? Kolla in här. Manne himself. 

Att vara en klok och smart gåtlösare har hög status hemma hos oss. Enligt barnen. Jag har tyvärr inte kvalat in särskilt högt upp i rankingen. Ganska långt ner faktiskt. Men jag får många chanser per dag. Den här kom i går. Gick sådär. Jag stannar på en hedrande femteplats.

Sjuåringen: ”Mamma vet du varför skalman inte har ved i skalet?”

Mamman: ”Va? Vad säger du? Ved, jaha ja jamen han har väl allt i skalet. Slangar och helikoptrar.”

Sjuåringe: ”Precis, men inte ved. Vet du varför mamma? Maaaamma lyssnar du?”

Mamman: ”Lyssnar? Oh ja apolut. Jaha ved nja kanske för att det är så tungt.”

Sjuåringen: ”Men maaamma, vadå tungt han har ju rymdraketer och tunga borrar och allt möjligt som är tungt. Tänk nu mamma kan du det?”

Mamma: ”Eh tänka visst visst oh vad jag tänker. Tänker. Tänker. Ved. Ved. Nu vet jag. Han kanske inte har huggit någon.”

Sjuåringen: ”AMEH Maaamma, han har ju självhuggande vedkap, inget bekymmer för honom. Han har hur mycket ved som helst.”

Mamman: ”Jaha.”

Sjuåringen: ”Nu säger jag det mamma, du klarar inte det här enkla.”

Mamman: ”Visst visst, vad är det då?”

Nu asgarvar sjuåringen. Skrattar så han inte kan prata. Ligger dubbelvikt över köksbordet i förfärliga skrattkramper. ”Mamma nu säger jag det ha ha ha lyssna nu mamma!  För att han inte vill ha stickor i ryggen!! Ha ha ha ha ha ha ha ha ha, oh mamma fattaru vad kul, han vill inte ha stickor i ryggen!! Stickor!! I ryggen!! Ha ha ha ha ha oh mamma du klarade inte ens den enkla.”

Japp. Såklart. Vem vill ha stickor i ryggen. Såklart inte Skalman i alla fall. Och mamman är förevigt klassad som världens sämsta gåtlösare.

Här kommer mina tre upprepningar. Tårta. Äts oftast på födelsedagar. Något som troligen upprepar sig en gång om året. I alla fall för de som inte fyllt 25 än. Den här födelsedagstårtan är handmade by en sexåring med sinne för rosa.

Fler upprepade bilder här

Även om jag ofta är en gediget opedagogisk mamma, förvirrad, glömsk och allmänt snurrig så verkar barnen ha blivit härligt optimistiska.

Nu är femåringen en sexåring. Födelsedag. Hon får bokmärkesalbum och coola tröjor. Pyssel och målarfärger. Hur kan hon fylla så mycket? Va? Hur gick det till? Hur gick det till? Hon föddes ju nyss. Med ilfart. Jag minns. Vi åker i bilen, maken och jag. Fast just då hade vi inte hunnit bli gifta.

Vi ska till Ystad bb. Varje gång vi har varit i de krokarna har vi skämtat om Sövde. Jo det finns ett ställe som heter Sövde. Man åker förbi det på väg till Ystad. Alla vanliga vet ju att det ska vara Skövde liksom. Men i skåne har de även Sövde. I alla fall. Vi har skämtat om att de har stavat fel på skylten och sedan har vi asgarvat. Jomen verkligen kul. Pröva. Säg Sövde högt för er själva. Sövde Sövde Sövde.

Hur som helst. Bebisen ska födas och vi far förbi Sövde. Maken försöker få mig på andra tankar. Säger ”Sövde” och tror att jag ska skratta. HAN TROR ATT JAG SKA SKRATTA. Va? När en bebis stor som en honungsmelon plus kropp är på väg ut. ”Håll käften och sänk värmen, jag håller på att svettas ihjäl.” Fräser jag. Direkt han snällt har vridit ner värmen ändrar jag mig. Jo värkarna går ju liksom upp och ner. Svettig. Kall. ”Hur fan kan du ha så kallt i bilen, höj värmen är du inte klok! Jag ska ju föda här jö”. Han höjer snällt värmen igen. ”SÄNK! Sänk värmen!!Du måste sänka den förbannade värmen! Nu!” Undrar hur många gånger han fick höja och sänka egentligen.

Vi är framme på Ystad bb parkeringen. Jag lägger mig raklång i snögloppet utanför dörrarna och meddelar att nu kommer bebin. Bara så. Bryr mig inte om vare sig snöglopp eller förbipasserande som stirrar på mig. Jag ligger bra här. Här kan jag stanna. Maken rusar in och trycker på någon slags larmknapp. Han verkar inte tycka att snögloppet är någon lämplig plats att bli pappa på. Det kommer några med en rullstol som dom krånglar ner mig i. Rullar upp mig på avdelningen och meddelar hurtigt att ”nu har Linda kommit.” Jojo.

”Min bebis föds nu!” säger jag sammanbitet och tittar en av vitrockarna stint i ögonen. ”Javisst” säger hon glatt och tror att hon har fått ännu en överdrivet nervös föderska till sin avdelning. ”Vi ska kolla hur långt du är kommen så får vi svar på när bebin kan tänkas komma” fortsätter hon. Men vid alla korkade Gudars skymning. Vilken idiot. Bebisen tittar väl snart ut och börjar blinka mot ljuset om ingen vitrock fattar galoppen här. ”MEN HERREGUD DEN ÄR PÅ VÄG UT NU HUR SKA JAG FÖRKLARA DET FÖR ER TYCKER NI?!” De får in mig på en säng och ska just kolla allt det där de kollar när de liksom inser. Stora larmknappen. En hel arme av vitklädda rusar in. Ungefär som i riverdance. Så. Exakt tolv minuter efter entré på Ystad BB så har lilla bebin kommit ut. Japp. ”Hoppsan ja, det blev en flicka.” ”Jag sa ju att bebin var på väg” muttrar jag. Och har en fantastisk bebis i famnen. Bästa stunden i livet. Bebin, jag och pappan. Vi är världen. Just då.

Och nu är hon sex år. DET ÄR SEX ÅR SEDAN! Knepigt. Jag säger väl samma sak när hon fyller 18. Och 32.

Och jo, vi gillar skåne. Även om dom döper sina orter till Sövde och Porrarp och sånt.